Vad är poängen?
... frågar sig Hanne Kjöller när hon skriver om radikalateism idag.
"För Sam Harris anspråk är lika totalitära som fundamentalistens. Precis som den bokstavstrogne kristne, juden och muslimen har Sam Harris skådat ljuset. Men i stället för Gud har han sett rationaliteten. Sida upp och sida ned förklarar han i föraktfulla ordalag varför han har rätt och alla troende fel. Enligt Harris är en ateist en person som anser att de 260 miljoner amerikaner "som 'aldrig tvivlat på Guds existens' borde lägga fram bevis för denna existens". Problemet är inte att Harris har fel i sin definition, utan att han tycker sig ha rätt."
Jag har faktiskt väldigt svårt att se att de förhållningssätt som denne Harris, eller för den delen Sturmark i svensk kontext, skulle leda till en så oerhört mycket mer generös och tillåtande värld. Deras konstruktiva bidrag lyser ju helt med sin frånvaro.
- Vilken är deras kompass?
- Vilket är deras bidrag?
Jag ser det inte ... lite synd för det finns ju väldigt många kloka humanister.
Det finns också en intressant organisation, tyvärr lite liten och med för små muskler, men jag gillar deras ansats. Kanske borde jag gå med där?
Detta är också intressant i relation till radikalhumanisterna
Kommentarer
Postat av: Staffan Bengtsson
Ditt inlägg är svårt att besvara med mer än: Läs böckerna du kommenterar och finn dina egna svar.
Trackback